Dåså, som den prylbög jag är tycker jag att det är helt förträffligt trevligt att pröva nya skidor och andra skidrelaterade prylar.
Då jag befinner mig på andra sidan pölen ger det mig dessutom en chans att prova märken som är ovanliga på vår sida och tänkte därför dela med mig lite av mina upplevelser av dessa.
Först ut blir Moment Night Train som jag kör som varjedagskida här borta, lämpligt? Allt är relativt… Tanken var att jag skulle ha ett par CRJ’s till detta men Elans fabrik, som bland många även trycker skidor åt 4FRNT, har haft en del problem och det ville sig inte på det viset.
Jag:
Längd: 170 cm
Vikt: 65-67
Vad söker jag i skidan?: Jag ville ha en dämpad och lekfull skida för mjuk snö.
Andra skidor jag har testat för liknande ändamål: Head Jimi 181, Salomon Czar 182, Hendryx Funkalistic 172 och Purple Haze 172, Fat-ypus I-rock 186 och A-lotta 180
Moment Night Train
171cm: 140-123-135, 20.9m turn radius
181cm: 140-123-135, 24.9m turn radius
186cm: 140-123-135, 27.4m turn radius
När jag först fick skidan blev jag lite besviken, belagen var torrare än en fem månader gammal dosa general (glidet var under all kritik innan vallning men belaget är stenhårt, körde rakt över stenskravel efter ett drop i hög fat och väntade det värsta men bara en liten repa som inte ens behövdes laga syntes) och tipparna kändes tveksamt ihopsatta. Flexet var inte heller vad jag förväntade mig av en stor BC-jibber, den del av skidan med taper är halvmjuk
med en lite mjukare tail än nos och resten av skidan är styv, mycket styvare än vad jag förväntade mig. Dessutom är den lätt, förvånansvärt lätt med tanke på måtten och tapern är väldigt “aggressiv”. Mitt par har lång rocker som är ganska flack i både nos och tail
och endast precis under fot är den platt, där jag trodde att den skulle ha ett lätt spann.
Sumering första intryck
Form: Mycket taper med relativt mycket skärning på resten av skidan
Flex: Halvmjuk på sektionerna med taper, något mjukare i tail än nos. Styv under fot och ganska långt ut mot tip/tail.
Rocker: Lång i både tip och tail men flack, platt spann precis under foten.
Byggkvalité: Riktigt bra men ett frågetecken kring tip och tail. Stort minus för skicket belagen kommer i.
Vikt: Låg.
Något förbryllad över vad detta egentligen var för något var jag ändå nöjd över att till slut ha en stor skida att åka på så morgonen efter att jag fått dem var det upp tidigt för att få mina STH 16 monterade på dem.
På backen denna dag låg snön djup, riktigt djup och ganska lätt, perfekt timing för ett par feta fullrockers.
Vi åkte mer eller mindre ospårat hela dagen i magiska förhållanden (inte stanna för pisse/vätske/mat/snus-paus på hela dagen-förhållanden) och skidan var över förväntan. Nu visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då detta är en av de största skidor jag åkt på och rockerprofil, flex och form skiljer sig rätt rejält mot de andra stora skidor jag prövat.
Nöjd som få konstaterade jag att den gick riktigt bra i både luften och i djupt puder, men det är ju också det den är byggd för så det var väl inte jätteförvånande, det verkliga testet återstår.
Moment skriver på sin hemsida “The Night Train is the one-ski-quiver. Since the creation of super-sidecut, twin-tip, ultra fatty and now rockered skis – you’ve got nine pair of sticks hanging in the garage just to get through a season. Start purging your collection and put it toward the Night Train. Lay down carves and pivot powder turns on the same day with the
same ski. Early taper, rocker, traditional sidecut and twin tipped, the Night Train excels in absolutely every snow condition. It’s the expert-of-all-trades – powder, hard pack, and park. You need to ski it to believe it.” Upp till bevis!
Faktum är att Moment inte ljuger helt och hållet, det är en mycket kompetent varjedagskida. Hårt och slagigt underlag är väl knappast favoritföret för vare sig fullrockers eller skidåkare men skidan förvånar faktiskt. Trots sin låga vikt är den faktiskt rätt dämpad och tack vare den flacka rockern har man mycket kant i backen redan vid lite kantning.
Visst är det ingen charger men den klarar av bra mycket mer än vad i varje fall jag förväntade mig av en bc-jibber, det gör å andra sidan att den inte är lika lekfull som andra skidor från detta segmentet, butters osv är svårt och kräver att man lägger in mycket kraft, iaf för en liten gosse som mig på 67 kg. Det är inte så att den är död på något vis
men den är inte heller någon EP pro, när den får lite snö att jobba med så vaknar den till liv och gör allt jag vill med relativt lite ansträngning, förutom sånadäringa jättetuffa butters.
I pist går skidan bra, riktigt bra, men är lite svårkörd om man vill få ut så mycket som möjligt ur skidan. Den är känslig för vart du har vikten, står du inte väldigt centrerat i pisten blir den bångstyrig och vill inte samma sak som du själv alltid vill. “Attackerar” du skidan för långt fram så sticker skidorna åt fel håll,
den så, utanför pist, underbara tapern är skoningslös om du inte är på din vakt. Med min låga vikt/bristande styrka/teknik/vad det nu är, var det svårt att få någonting tillbaka från skidan i pisten. När jag väl hittade rätt på skidan var det en annan sak, lätt att bestämma hur mycket skjuts ut ur sväng jag vill ha (ok, det är inga WC-plank men det är kul) och de är
snabba in i nästa sväng. En tyngre/bättre/starkare åkare än mig har dock säkert lättare än mig på den i pisten.
Att den klarar mjuk och hård snö (även om det finns skidor som är mycket bättre på den senare) är då bevisat men däremellan finns det en hel uppsjö med fören. Jag trivs. Tapern ser till att skidan inte “hookar” i blandat skitföre och den långa rockern ser till att det inte händer dumheter på kartong och bristande. Jag citerar mig själv från en dag med, minst sagt, variabelt före
“Det här är ju för f*n fusk!”. Ja, jag känner faktiskt så.
Summering
Puder: Sjukt roliga men jag tror att det hade funnits mer att hämta med en smärre designförändring.
Annan mjuk snö: Löjligt kul
Skitsnö (samling för kartong, bristande osv): Det är faktiskt fusk.
Hårt underlag: För en såhär stor skida är den riktigt bra.
Lekfullhet: Kvick och lätt i luften, kommer på mig själv med att snurra och göra hand drags lite här och var. Leka på nos och tail är däremot lite svårt i och med styvheten vilket å andra sidan gynnar:
Fartstabilitet: Riktigt bra, dämpningen är helt fenomenal för att vara en så lätt skida, jag fegar ur innan skidan gör det.
På det hela taget fick jag ur mer ur skidan än vad jag väntade mig och är nöjd med den som varjedagskida (även fast det var tänkt som mjuksnöskida, mina P4or sammlar damm) men som den prylbög jag är skulle jag vilja ändra på ett par saker:
Avslutet på nos/tail, en helt platt nos och tail ser och känns emellanåt lite lustigt, det känns även som skidans svaga punkter, dessutom meckigt att sätta hudar på. Nos/tail har dessutom en väldigt skarp och hög böj, jag tror att en lågprofilsnos alá EHP hade gett den lite extra surf i puder samtidigt som den inte hade “hackat” sig fram i kartong/skare.
Flexet, jag hade hellre sett en jämnare flexkurva från nos/tail mot foten som eventuellt var lite mjukare i ändarna.
Men det är egentligen bara petitesser och inget jag bryr mig om egentligen.
Jag återkommer med lite kortare recensioner på en trave Fat-ypus skidor, de kommer vara bra mycket kortare men jag hoppas att någon får ut något av det.
Nu blir det grillning och öl för att sedan bära av till bowling och puben, det är nämligen Nisses födelsedag stort GRATTIS
Robert
Huda hit huda dit packa här o packa där men puder har vi fan inte fått åka 
Sånt läser man sällan om i andra bloggar där det mest står:
