Inget gott utan något ont

Dag nummer två på skidor överraskade jag mig själv flera gånger. För det första verkar försäsongsträningen fungerat som den ska, jag blev inte trött trots att jag åkte hyfsat intensivt från 08.30 till 15. Jag fick dessutom tillbaka känslan och det gick riktigt bra att åka fast det var ojämn snö och flatljus. Men inget gott utan något ont…
I slutet av dagens sista åk lyckade jag falla bakåt och göra en slags karatespark. Något hände i knät och det svullnade upp. Har varit och träffat läkare och allt pekar mot att det är en meniskskada, vilket är tur i oturen. Förhoppningsvis kan jag åka skidor om några veckor igen. Det blir till att ta sig hem och bli undersökt i av min läkare i Sverige nu första.

Säsongsstart, äntligen

04.23 lokal tid vaknade jag upp idag. Utsövd och redo för berget. Tyvärr så var det fortfarande mörkt ute, liftarna stängda och mina kamrater sov som stockar. Så jag fick gå runt i huset i ett par timmar innan resten vaknade till liv och vi begav oss ut.

Ett åk i en isig pist fick räcka som uppvärmning innan vi knallade ut till stängda områden där vi fann en del orörd kallsnö, trots att det regnat senaste veckan. Och bättre blir det, det ska börja snöa om ett par dagar igen. Jag tror det kommer bli en bra “skidsemester” här i Whistler.

Frukost

Ted visar hur en riktig bummarfrukost ser ut. Gröt som kokat över i mikron. Äts utan mjölk.

Visar vägen

Ted visar återigen. Denna gång vägen.

Jag i Whistler

Helt ok första dag!

Första resan för säsongen

Jag har tagit mig till Kanada för första gången i mitt liv och det känns damn good. Jag har efter 1 h här lyckats bilda mig en åsikt om hur kanadensarna är. Trevliga som amerikaner men mindre inställsamma.

Resan över gick bra förutom lite stress på Arlanda imorse. Jag tror alltid att det ska flyta på så smidigt och har därför  lite tid på mig när jag kommer dit. Imorse gick det däremot inte alls smidigt. Bokningsnumret stämde inte, jag fick inte rätt klistermärken på mina väskor, hade inte med mig rätt papper för att visa att jag betalat skidfodralet och det kostade dessutom 770 kr! att ta med sig skidorna. Rena rama rånet. På flyget över Atlanten åt jag ett sömnpiller och sov i fem timmar samt dåsade i två. Det var en bättre upplevelse än springandet på Arlanda vid 05.30-tiden.

Nu sitter på Vancouvers flygplats med en kaffe från Starbucks och väntar på bussen upp till bergen och snön.

Speedad

8 till 20 h innan jag ska ge mig ut på skidresa så går jag igenom en period där jag är som en treåring på speed. Jag springer fram och tillbaka, gör ljud till mina rörelser, fnittrar, pratar och kläcker många otroligt smarta idéer på hur man ska lösa eller göra något (ren dynga egentligen). Det slår aldrig fel. Med andra ord har jag idag gått igenom just detta. Däremot har lugnet infunnit sig igen nu. 04.40 imorgon ringer min klocka för avresa mot Arlanda –> Frankfurt –> Vancouver –> Whistler.

Den årliga flytten.

Den årliga flytten äger just nu rum i mitt liv. Det innebär att jag packar ner alla mina kläder och personliga prylar, flyttar det från min bostad till mina föräldrars hus. Där packar jag upp allt, rensar bort det jag inte vill ha kvar och sedan går igenom en noggrant utarbetad procedur för att bestämma vilka kläder jag ska använda de närmaste 5 månaderna när jag kommer befinna mig på resande fot. Eftersom jag nu har en extremt bra klädsponsor som förser mig med rätt mycket kläder + att jag tycker att det faktiskt är svårt att veta den 23 nov vad jag vill ha på mig den 2 april, kan detta ta ett tag. Välfärdsproblem! När allt är omvikt i prydliga högar så packas det ner i olika väskor, som antingen stannar hos mina föräldrar eller tas med.

På torsdag åker jag till Whistler. Woho!

Grejer

Detta är inte alla saker.

Och så kom den tillbaka, solen

Att säga att det är en rätt fin dag i sthlm skulle vara att underdriva. Molnen har äntligen flytt himlen och solen strålar för första gången på tre veckor. Perfekt för winter jam som ska gå av stapeln idag. Däremot misstänker jag att alla människor i Stockholm befinner sig på promenad på Djurgården. Kändes som det när jag släpade mig runt där halvspringades och bakis.

Jag ska stå i Peak Performance tält och signera autografkort senare i eftermiddag. Jag anar att jag inte kommer vara superpopulär bland kidsen. Det brukar inte var så stor uppståndelse kring kvinnliga storabergsåkare i samband med jibbevent. Konstigt nog!

Flopp

Yes, jag åker från Åre på torsdag förmiddag och liften i Duved öppnar på fredag. Bra timing Stina.

Jag har de tre senaste nätterna drömt om att jag åkt skidor. Vi pratar inte underbart puder eller att susa ner för ett berg i hög fart. Nej jag har jibbat, och varit riktigt duktig på det. Vilken dröm!

Långfärd…

Hade jag fått bestämma hade jag idag gjort en långfärd upp på fjället. Men ett rejält molnlock på skutan satte käppar i hjulet för det. Istället har jag åkt långfärdsskridskor. Första tre minuterna var jag Bambi på hal is för att sedan få upp balansen och gå direkt över till att dra på mig jordens mjölksyra i rumpan och insida lår. Jag är inte direkt bäst i världen på skridskor…

När jag inte orkade mer gick jag och kollade på OS-hoppet Jesper och Fria Radikaler Antons otroligt fina tavla som de höll på att måla. Tänkte gå tillbaka dit om 8-12 månader, då de kanske har pillat klart med den.

Skridskor

Tavla

Åre

För att göra något åt det apatiska tillstånd som jag befann mig i i sthlm så satte jag mig igår på tåget upp till Åre.

Här skiner solen och snön ligger en bit upp på fjället. Mitt humör känns mycket lättare, även om jag fortfarande släpar runt och gör ingenting.

Planen är att ta mig upp på skutan med skidor och åka ner. Dock har responsen från mina vänner i byn varit dålig när det gällare att huda upp på ishård snö för att sedan sladda ner i samma underbara snö.

Åre

Axel

Min kompis Axel gjorde sin WC-premiär i slalom idag och tog en finfin femtonde plats. Jag blev så stolt att jag blev tårögd. Satt på tåget mot Östersund under tävlingen medan mamma och Niklas ringde om vartannat för att berätta hur det gick.

axel

Axel är sig själv för en stund.