Skolboksexemplar

Idag har vi haft “Tidig klinisk träning”, vilket innebär att jag fått sticka en av mina bästa vänner med nålar hel dagen. Med lite varierande resultat. Efter några halvdåliga venprovtagningar så smällde jag på första försöket till med ett “skolboksexemplar när det kommer till att sätta perifer venkateter”. För att citera våran handledare.
Den mindre roliga delen av min dag bestod av att bli stucken av kurskamrater med lika mycket erfarenhet av blodprovtagning och PVK som mig. Alltså noll. Mina handryggar och armveck värker…


Nöjd


Resultatet!

Umä

Umeå kan nog vara den enda staden i världen där busschaffisarna stannar för cyklister vid ett övergångsställe. Sjukt bra!

Mindre bra är dock färgvalet på sjukhuset, stadens största byggnad. Kan det ha varit så att personen som tog beslutet om färgen faktiskt gillar färgen “smutsig snö”? Eller är det för att det är så praktiskt att byggnaden kamoufleras under två veckor i april när snön smälter bort?

NUS en lördag morgon


Det blir fint så fort det blir mörkt. Så det är en himla tur att det är mörkt mycket här.

Ambivalent

Jag har lite svårt att bestämma mig om jag ska vara stressad som tusan för att det bara är fem veckor kvar till min neurotenta. Eller om jag ska vara glad för att det bara är fem veckor kvar tills dess att jag är ledig i fem månader för att åka skidor?

SSS

Skola, spinning och spritfest. Det är det jag har hunnit med i helgen.

Vi hade lätt de bästa presenterna till födelsedagsbarnen som stod för spritkalaset. Bilder på mina vänner och mig i guldram. Det roliga med det hela är att vi knappt känner killarna.

Slut för sommarjackorna och spruträdsla

Som en kall och blöt kindsmäll drog ovädret med blötsnö in över Umeå. Det snöade på tvären och för första gången i mitt liv uppskattade jag inte alls det första snöfallet för vintern. Det var bara skitkallt! Som tur var hade jag 4 “underbara” timmars föreläsning om blod och nervförsörjningen till benet och behövde inte vara ute.

Och imorgon ska jag ta BGC-vaccin mot tuberkulos, vilket jag har gått och varit orolig för i snart två veckor. Det är inte själva sprutan som skrämmer, det är effekterna av den. Har man otur så får man en snygg, varande böld på överarmen som kan sitta kvar i upp till ett år. För att citera Lina, som har haft ett varande sår sedan juni, “Det är det bästa preventivmedlet någonsin, ingen vill komma i närheten av en”.

Jag är tyckte det var kallt och hemskt utomhus idag så jag orkade inte gå ut för att ta en fin bild på snön. Istället så har jag helt enkelt tagit någon annans bild på snön. Inte så kreativt men extremt slött.

Jag vill, så då ska jag

Jag trodde att jag skulle få lirka och krångla en hel del för att få min vilja igenom att ta ledigt från slutet av november den här terminen och sedan hoppa på igen i slutet av april under vårterminen. Jag hade sett framför mig ett massivt motstånd från kurs- och programsamordnare om att man minsann inte kan komma och gå som man vill.
Ack så fel jag hade. Inte någon verkar bry sig, inte ens CSN när jag ringde och snackade med dem. Så alltså får jag göra som jag vill. Vilket är att starta vintersäsongen tidigt i december och sedan pendla mellan Umeå och Riksgränsen i maj. Yes!

Höstlek

Som jag har längtat till denna helg. Jennifer har kommit upp från sthlm och vi har åkt och hälsat på Marielle i Piteå. Hon har skickat iväg familjen över helgen så vi kan göra precis vad vi vill. Jennifers förslag var industrisightseeing men Marielle ville plocka grönsaker. Det blev lång förmiddag i soffan, bondgård, promenad genom i Piteå centrum, vilket tog 15 min och nu ska vi baka pasta. Bäst dagen så här långt på hösten.