Mot Engelberg

Lämnade idag Chamonix i ren frustration över snöbristen och drog österut. Efter lite krångel med felkörningar, polisstopp och ett extremt långt restaurangbesök rullade jag in till Johan Jonsson och hans fina hus och sambos i Engelberg. Även om resan blev mycket längre än väntat så kändes det bra, lite som att vinna på lotto, eftersom jag slapp fortkörningsböter.


Johan är rädd att jag förstör hans coolhetsfaktor genom att visa att han bakar bröd. I bakmaskin dessutom!

Pjäxfix

Skulle trycka mina nya pjäxor igår eftersom jag har en knöl på ena foten. Som tur var gick jag till den enda butiken i världen som har Heads sprutinnerskor och jag kunde byta upp mina vanliga mot ett par av dessa. Efter 2 timmars fix och blodstopp så har jag idag ett par sprillans pjäxor. Nu lär väl krampen i fötterna komma tillbaka några dagar framöver.

Fortfarande ingen snö inom sikte

Knät har börjat kännas lite bättre. Har idag åkt runt och satsat på att träffa så många småstenar som möjligt, alltså egentligen hoppa över dem, och med tanke på att det inte snöat på aslänge och är stenhårt i landningarna så mår mitt knä riktigt bra ikväll.

Har också haft min första fotodag för säsongen i fredags i Verbier med Thomas Kleiven. De tre cm kallsnö som kom kvällen innan fick det att se ut som att det var rätt mycket snö. Det är något som jag lärde mig rätt snabbt när jag började åka framför kameran, man kan bli rejält lurad av skidbilder!

La Clusaz, bra fast bajs

Kan börja med det bra. Jag fick inte ont i knät, var inte speciellt nervös, åkte på det stora hela bra och hade rekat rätt.
Det dåliga var att jag trodde att jag rekat fel, vilket fick mig att stanna och stå still jättelänge för att att kolla om jag var rätt innan jag åkte ner i en ränna. Egentligen smart när man är osäker, fast i efterhand känns det bara sjukt dumt! Sådär skulle inte gamla, oskadade Stina fjantat. Men det var ju trots allt första tävlingen och jag hade inga förväntningar, så känner mig inte nöjd men inte så besviken heller.

Skandinavien levererade annars, resultat. Imorgon börjar man om på noll poäng.


Marja Persson håller på att spela in något till Eurosport och därför har Bergman filmat allt runt henne idag. Var man i närheten av Marja så var inte Bergman många steg bort.


Christine och jag kikar på finalfacet imorgon. Större delen är avstängd och resterande är typ “no fall zone”. Det är väl det ända som är skönt med att inte kvala finalen.


Finalåket.

Snart första tävlingen

Körde till La Clusaz imorse, för säsongens första tävling. Har hunnit reka och bestämma mig för en linje som känns rätt lugn. Antagligen inget vinnaråk, inga faror, inga stora klippor men känns ändå roligt. Mitt knä är inte i sådan form att det klarar av “tvåan är bara först av förlorarna”-stilen så då är det bara att försöka lyssna och ta det med en klackspark. Vilket inte är min bästa gren…


Åkarmöte


På väg ner till bilen.

Ostron

Christine har kommit till Chamonix, vi har storhandlat, flyttat in i vår lgh i Felix St Clairs hus, ätit ostron och druckit champagne. Vilket man enligt Felix måste göra när man kommer till Chamonix.

Jag har idag också hunnit med mitt första åk ner från Aiguille du midi. Måste nog påstå att jag var rätt rädd på toppen där det inte var någon sikt och lavinfarligt. De första 500 m använde vi (inte jag eftersom jag fick åka efter, när faran var “över”) rep 5 gånger. Efter det blev det puderåkning så jag blev rörd. Gillar Chamonix så här långt!

Lite mer av allt

Mer puder + mer bra skidåkning = mer knävärk.
Övertygad om att det är en övergångsfas, får se hur länge denna fas håller i sig bara. Är glad att jag kan åka så pass mycket som jag kan just nu i alla fall. Har ju trots allt hört vissa läkare som varit skeptiska till om jag skulle kunna åka ordentligt över huvudtaget. En sådan negativ läkare ska inte jag bli!