Mm sushi

Jag är tillbaka i Engelberg. Kom ner igår efter en smidig resa. 8 timmar från dörr i Umeå till dörr i Engelberg känns rätt bra. Fått rapporter härifrån senaste veckan att det varit väldigt bra förhållanden, så ska bli kul och komma upp och se hur bra det är i “Stina-mått”.

Kristoffer och Kristin bjöd på sushikalas i lördags. Vi gjorde någonstans omkring 150-200 bitar m.h.a Kristoffers handledning. Det var den godaste sushin jag ätit!

I väntan på

Vi ha precis haft laboration i skolan. Vi fick injicera mediciner på varandra. Vissa fick sprutor med koksalt, andra fick sprutor med atropin. Atropin hämmar det parasympatiska nervsystemet. Alltså minskar bl.a. saliv- och tårutsöndringen, man svettas mindre och får hjärtklappning. Tydligen så får vissa “försökspersoner” dubbelt seende. Jag fick självfallet atropin. Så nu sitter jag här med tungan kletandes mot gommen och hjärtklappning. Jag bara väntar på att börja se dubbelt också. Som att vara bakfull, utan illamåendet.

Tentaplugg

I snart två veckor har jag sovit för lite, pluggat ca 14 timmar om dagen och ätit koffeinpiller i stora mängder. Detta gör mig lite emetionellt labil. Började spontangråta för några timmar sedan, varpå jag blev förbannad och svor, för att sedan skratta lite och sedan känna mig deppig. Just nu befinner jag mig i något slags tillstånd av apati, vilket försvårar EKG-tolkningen något. På fredag är det tenta. Tyvärr känns helgen väldigt långt bort, som vanligt…

Som en längdåkare

När jag gick skidgymnasiet så bodde freestylarna och längdåkarna på samma våning på elevhemmet. Inför viktiga längdtävlingar blev det alltid tomt i korridoren eftersom längdåkarna stängde in sig på sina rum, i förebyggande syfte, för inte utsättas för smitta och bli sjuka. Lite så känner jag mig nu när jag smörjer in höger handled och tumme med voltarensalva en och halv vecka innan tentan eftersom jag är rädd att jag ska få en inflammation och inte kunna skriva för hand.
Nerd alert!

Mm skare!

Tyvärr regnade det upp över 2000 m.ö.h på nyårsafton och efter regn kommer inte bara solsken, utan under vintern även skarsnö. Jag hatar skare, det är bland det värsta jag vet i skidåkningsväg. Det går liksom inte att bestämma sig hur man ska åka och det spelar inte heller någon större roll. Man kan försöka trycka hårt för att åka under skaren, med risk för att fastna. Eller så åker man mjukt för att försöka segla ovanpå, med risk för att gå igenom och fastna. När jag bröt benet i Riskgränsen för några år sedan så var det när jag gick igenom skaren och fastnade. Jag är ärrad för livet!